Identifier: skmtbildenochd00lauruoft (find matches)
Title: Skämtbilden och dess historia i konsten
Year: 1910 (1910s)
Authors: Laurin, Carl Gustaf Johannes, 1868-1940
Subjects: Caricature -- History Caricature and cartoons, European -- History Wit and humor, Pictorial -- History
Publisher: Stockholm : P. A. Norstedt
Contributing Library: Robarts - University of Toronto
Digitizing Sponsor: MSN

View Book Page: Book Viewer
About This Book: Catalog Entry
View All Images: All Images From Book
Click here to view book online to see this illustration in context in a browseable online version of this book.

Text Appearing Before Image:
rens betydelse. Här inpräglas i ett slagi det dummaste och lataste hufvud en politisk situation, somdet skulle fordras spalter att i ord förklara, och som då ejskulle läsas. Under denna bild ligger visserligen en väfnad afmissuppfattningar och lögner, men den verkar som ett ypper-ligt slagord tutadt i en mistlur, så att det hördes öfver helaFrankrike. På dessa teckningar återtar han ibland sitt namnoch sin militära titel Caporal Poiré, då man förebrått honomhans ryska härstamning. Till sin motståndare Steens, utgif-varen af den Dreyfusvänliga skämttidningen le Sifflet, ropar hanpå bild 318 i några punkter och ett utropstecken det franskaspråkets gröfsta skällsord merde — människoexkrement — ochhans ansikte uttr>cker det mest intensiva hat och förakt. Caran 395 FRANKRIKE. La derniére quille
Text Appearing After Image:
Allons, cher baron, encorc celle-la... et la pnrtic est a nous,317. Den sista käglan. Så där, kära baron, den också, så ha vi vunnit spelet.»Teckning af Caran dAche i Psst . . .1 5 februari 1898. 396 MONTMARTRESKOLAN. dAche återger den godmodiga komiken lika bra som det ilsk-naste hat. Han har dock sin särställning inom fransk skämt-teckning genom sin förmåga att väcka det godmodiga skrattetoch detta utan att vara borgerlig. Han är klubbherre och lus-tigkurre på en gång. Intet af tysk beskedlighet, af engelskpjollrighet, af svenska haliherresynpunkter. Fusk eller slarf iteckningen undviker Caran dAche alldeles. Allt hvad han vid-rör blir karakteristiskt till löjlighet. Själf kan han alla konsteroch härmningar, han gör skuggspelsfigurer, dockor och allrahelst teckningar, så att han kan få den trumpnaste glad ochden mest indolente ursinnig. Det torde därför ej vara öfver-drifvet att säga, att han i det fack han valt är en verkligstorhet. Un mot å la håte (

Note About Images