I: hu kåm de sej att ni vaalde dåm yrkena såm ni vaalde (.) va fikk dej att blii läärare
A: fö de första ha ja allti tykkt åmm baarn
I: jåå
A: de va de- vel de första altärnatiive å å ja hadde smååsyskån (.) å sen haar ja ganska många i slekten såm e läärare (.) ja troor att de pååverka
I: mm just de (.) va de svåårt att studeera eller hu- (---) hu lenge too de å
A: de too dåm dä ååren såm de måsta taa
I: just de
A: jåå
I: jåå (.) å så bleev man klaar
A: jåå
I: hu va de me dej
B: joo de va- de va såå att de va ejentligen it nåå vaal dåå (.) ja va jo- börja va liite halvvoxen onde kriige å dåå va de ju bara att- att de däär friivilliga å jåbba mee föståss att de blee no me dee sen (.) sen sen några åår seenare så va de- så de pååstoo (.) de va fleera såm pååstoo faar min å (.) å en annan gooseegare pååstoo att ja sko no kansje boorda fara ti- ti skoolan men it hadd ja nåån lost ti dee ja hadd jo jåbba fleera åår redan dåå så (.) de fikk blii me dee va rooligare så
I: mm
B: så att de fell sej bara på de sette att (.) dee såm sko jöras å de de va no närmast va i skoogen då först å sen sen blee de no liite me (.) liite me me joorbruuksarbeete å sånt (.) de va- de va inleedningin på (.) på- på jåbbande
I: jåå
B: de kåm liksåm såm sjelvklaart bara
_ _ _ _ _ _ _
B: ja hadd jo int så många läärare ja bara (.) ja hadd jo bara tvåå
A: jo men den dä eena den eena rekkär braa till att minnas men hon joord ju it- hon va itt åt dej på de-
B: hon va hemst braa mot mej
A: hon va braa mot dej så du minns henne kansje int på de sette såm ja minns henne
B: jåå nej nej hon tykkt åmm mej
I: leevär dåm ennu ellär
A: nää hon leevär int
B: nää dåm e bååda
A: bååda e dööda
I: jåå jåå (.) va läärare strenga på den tiiden
A: å sen minns ja ju från- från staan föståss från mellanskoolan
B: no va dåm liite strenga joo no troor ja dee no (.) it veet ja- it veet ja åm dåm de dä i smååskoolan att dää va no kansji så strengt (.) de veet ja it
A: ja veet it va man ska kalla de
B: nej nej
A: nä ja börja-
B: nej nå noo va de no noo
A: så ja ska beretta ja va en sån dä (.) onge såm behöövde veldit åfta på vessan (.) å på den tiidn så fikk vi grööt i skoolan men man hade me-ssej en flaska mjölk
I: mm
A: å fast ja jikk på vessan på rasten så måsta ja bejäär uut mej följande lektjoon å då fikk ja kvaar- ståå eftär tjuugu minuutär åm ja bejäära uut mej (.) å dåm andra jikk hem
I: åj nej
A: åå de där (.) men så tenkt ja een gång att nu nuu i daa gåår de klaart (.) men nu va de så att de va den timmen från elva ti tålv såm va sista för de va vel handarbeete å slöjd kansje (---) elär va de va senn att vi jikk tiidigare den daan
B: liiti meera juud kansje noo sko va-
A: å näär- innan vi sluuta så då sku vi stiiga åpp å ståå breve pulpeetn å hon lest härrens velsingnelse å dåå jikk it e fö mej meera så då blee de en stoor pööl på gålve
B: nuu jikk vattne
A: ååh jåå å eftär de- å eftär- ja va ju liivredd å eftär den gången så så böövd ja aldri stå kvaar
I: mhm
A: å nu va de så att min pappa va viise oordföörande häär i direktjoon å ja troor att hon va redd fö hånåm
I: mm
A: å hon trodd att ja beretta de men it vååga ja beretta de hemma hellär så dåm visst noog ingenting men ja slapp kvaarsittningana eftär de
|
I: Hur kom det sig att ni valde de yrkena som ni valde? Vad fick dig att bli lärare?
A: För det första har jag alltid tyckt om barn.
I: Jå.
A: Det var det- väl det första alternativet och, och jag hade småsyskon. Och sedan har jag ganska många i släkten som är lärare. Jag tror att det påverkade.
I: Mm, just det. Var det svårt att studera eller hur- (---) hur länge tog det och?
A: Det tog de där åren som det måste ta.
I: Just det.
A: Jå.
I: Jå. Och så blev man klar?
A: Jå.
I: Hur var det med dig?
B: Jo, det var- det var så att det var egentligen inte något val då. Jag var ju- började vara lite halvvuxen under kriget och då var det ju bara att- att det där frivilliga och jobba med förstås, att det blev nu med det sedan. Sedan, sedan några år senare så var det- så de påstod, det var flera som påstod, far min och, och en annan godsägare, påstod att jag skulle nog kanske borde fara till- till skolan men inte hade jag någon lust till det, jag hade ju jobbat flera år redan då så. Det fick bli med det, det var roligare så.
I: Mm.
B: Så att det föll sig bara på det sättet att, det som skulle göras och det var nog närmast vara i skogen då först och sedan, sedan blev det nog lite med, lite med, med jordbruksarbete och sådant. Det var- det var inledningen på, på- på jobbandet.
I: Jå.
B: Det kom liksom självklart bara.
_ _ _ _ _ _ _
B: Jag hade ju inte så många lärare jag, bara- jag hade ju bara två.
A: Jo, men den där ena- den ena räcker bra till att minnas, men hon gjorde ju inte- hon var inte åt dig på det-
B: Hon var hemskt bra mot mig.
A: Hon var bra mot dig så du minns henne kanske inte på det sättet som jag minns henne.
B: Jå, nej, nej, hon tyckte om mig.
I: Lever de ännu eller?
A: Nä, hon lever inte.
B: Nä, de är båda.
B: Båda är döda.
I: Jå, jå. Var lärare stränga på den tiden?
A: Och sedan minns jag ju från- från stan förstås från mellanskolan.
B: Nog var de lite stränga, jo, nog tror jag det nog. Inte vet jag- inte vet jag om de det där i småskolan, att där var nu kanske så strängt. Det vet jag inte.
A: Jag vet inte vad man ska kalla det.
B: Nej, nej.
A: När jag började-
B: Nej, nå nog var det nu nog.
A: Så jag ska berätta, jag var en sådan där unge som behövde väldigt ofta på wc. Och på den tiden så fick vi gröt i skolan, men man hade med sig en flaska mjölk.
I: Mm.
A: Och fast jag gick på wc på rasten så måste jag begära ut mig följande lektion och då fick jag kvar- stå efter tjugo minuter om jag begärde ut mig. Och de andra gick hem.
I: åj nej.
A: Och det där. Men så tänkte jag en gång att nu i dag går det klart. Men nu var det så att det var den timmen från elva till tolv som var sista, för det var väl handarbete och slöjd kanske (---) eller vad det var sedan, att vi gick tidigare den dagen.
B: Lite mera ljud kanske nog skulle vara-
A: Och när- innan vi slutade så då skulle vi stiga upp och stå bredvid pulpeten och hon läste herrens välsignelse och då gick inte det för mig mera så då blev det en stor pöl på golvet.
B: Nu gick vattnet.
A: åh, jå och efter det- och efter- jag var ju livrädd och efter den gången så behövde jag aldrig stå kvar.
I: Mhm.
A: Och nu var det så att min pappa var vice ordförande här i direktionen och jag tror att hon var rädd för honom.
I: Mm.
A: Och hon trodde att jag berättade det men inte vågade jag berätta det hemma heller, så de visste nog ingenting men jag slapp kvarsittningarna efter det.
|