Minnen från vinterkriget

A: undär vinttärkriige så fylldes de hää huusse aav slekt å vennär vi vaa ja veett int hu många vi vaa för att näär di evakueerades från helsingfårss så kåm di ju föståss (.) hiitt ti åss å man too ju imoot alla me öppna armar så att vi bodde värklit trångt (.) min farmor bodde i hangö å hon blee uutbåmbaad däär (.) på nyyåårsnatten (.) nittånhundratrettiniie förtti så hon kåm sen dessutåm hiit så att (.) så att vi va (.) vi va många häär å eftär eftär kriige sen så då måste man haa tvångshyyresjestär (.) då reknades de uutt att vi måst haa då ett rum å tjöök foortfaarande uuthyyrda men sen näär den häär (.) di hä bestemmelsenaa inte meera va i kraft de va nåån gång i (.) sluutte aav fförttitaale så då fikk vi hela huusse för åss I: va dee va de så att man (.) att man ööh jäärna jikk mee på att hyyra uut rum elär va dee moot A: öh nej I: va de så att man sj- alldeles sjelvklaart jelpte till elär A: öh nej de va int de vaa ju föståss undär kriige dåå så då va de ju den ehm ööh de att man jäärna too imoot sinaavennär å slektingar å di däär såm behöövde kåmma bårt för att helsingfårs evakueerades å baarn å åå kvinnår måste flytta uut därifråån (.) men de däär sen eftär kriige så öh sen fikk man inte när vi när vi hadde di här så kallade tvångshyyresjestena så fikk man int ens sjelv velja dem utan dåå va de kåmmuunen såm (.) såm hadde såna såm behöövde hyyresleegenheettär å (.) vi fikk en veldit treevli familj såm hadde ett liitet baarn så att de va ett paar me ett liitet baarn I: mm A: så att de jikk de jikk mykky braa men att de va noog såndääna såm hadde problem både hyyresjestena å hyyresväärdana för att åm hyyresjestena va oovelkåmna så va de ju int så roolit allti I: mm A: vi ha- v- men vi hadde faktist ett braa föhållande me våra hyyresjestär I: men du måst ha vaari ganska liitten dåå A: höördu ja vaa niie åår näär kriige brööt uutt å å så fyllde ja fjorttån dåå förttifyyra näär (.) näär de too sluutt I: mm A: så att de va hela den häär (.) min krikstiida baarndoom men ja haar haft ett ganska gått minne så att ja kåmmär ihååg saakkär från ganska tiidi baarndoom (.) så att de e noog klaara minnesbildär såm ja haar fö hela krikstiiden I: föstoo du dåå va de vaa såm hende A: joo nu föstoo vi va såm hende åå å de däär men men i mootsats ti daagens ungar så vi va aldri redda (.) int va man redd dåå de va dee de va de kånstiga eh ba- v- graankulla båmbardeerades ju inte de fanns en di hade hitta ryska sån häna flyygplaanskaarttår däär graankulla vaa vaa åmringat av en rööd ring de fikk ikke båmbas fö häär va veldit många uutlenska legatjoonär såm di dä ambassaadena då hette på den tiiden såm va evakueerade hiit ti graankulla häär va mykky diplåmaattär åkk baad graankulla hadde åkkså mykky diplåmaattär booende däär så att vi hadde til eksemppel japaanska ambassaaden vaar alldeeles häär näära åss å (.) å å de där å de va många aav di däär så att graankulla va en sån hään inåm sitatjoonstekken diplåmaatoort

A: Under vinterkriget så fylldes det här huset av släkt och vänner. Vi var, jag vet inte hur många vi var för att när de evakuerades från Helsingfors så kom de ju förstås hit till oss och man tog ju emot alla med öppna armar så att vi bodde verkligt trångt. Min farmor bodde i Hangö och hon blev utbombad där på nyårsnatten, 1939-40 så hon kom sedan dessutom hit så att. Så att vi var, vi var många här och efter, efter kriget sedan så då måste man ha tvångshyresgäster, då räknades det ut att vi måste ha då ett rum och kök fortfarande uthyrda. Men sedan när den här, de här bestämmelserna inte mera var i kraft det var någon gång i, slutet av 1940-talet så då fick vi hela huset för oss. I: Var det, var det så att man, att man gärna gick med på att hyra ut rum eller var det mot- A: Nej, I: Var det så att man sj- alldeles självklart hjälpte till eller? A: Eh nej, det var inte, det var ju förstås under kriget då så då var det ju den, det att man gärna tog emot sina vänner och släktingar och de där som behövde komma bort för att Helsingfors evakuerades och barn och, och kvinnor måste flytta ut därifrån men det där sedan efter kriget så sedan fick man inte. När vi, när vi hade de här så kallade tvångshyresgästerna så fick man inte ens själv välja dem utan då var det kommunen som, som hade sådana som behövde hyreslägenheter och. Vi fick en väldigt trevlig familj som hade ett litet barn så att det var ett par med ett litet barn. I: Mm. A: Så att det gick, det gick mycket bra men att det var nog sådana där som hade problem både hyresgästerna och hyresvärdarna för att om hyresgästerna var ovälkomna så var det ju inte så roligt alltid. I: Mm. A: Vi ha- v- men vi hade faktiskt ett bra förhållande med våra hyresgäster. I: Men du måste ha varit ganska liten då? A: Hördu, jag var nio år när kriget bröt ut och, och så fyllde jag fjorton då -44 när, när det tog slut. I: Mm. A: Så att det var hela den här, min krigstida barndom men jag har haft ett ganska gott minne så att jag kommer ihåg saker från ganska tidig barndom. Så att det är nog klara minnesbilder som jag har för hela krigstiden. I: Förstod du då vad det var som hände? A: Ja, nog förstod vi vad som hände och, och det där men, men i motsats till dagens ungar så, vi var aldrig rädda. Inte var man rädd då. Det var det, det var det konstiga. ba- v- Grankulla bombarderades ju inte, det fanns en- De hade hittat ryska sådana här flygplanskartor där Grankulla var, var omringat av en röd ring. Det fick icke bombas, för här var väldigt många utländska legationer, som de där ambassaderna då hette på den tiden, som var evakuerade hit till Grankulla. Här var mycket diplomater och Bad Grankulla hade också mycket diplomater boende där. Så att vi hade till exempel japanska ambassaden var alldeles här nära oss och, och och det där och det var många av de där så att Grankulla var en sådan här inom citationstecken diplomatort.

— in: https://sls.finna.fi/Record/sls.SLS+2098_2006%253A92